just nu är jag såhär natt-deprimerad. klockan är mycket, och jag är inte trött fast jag egentligen är det, ni vet?
det är fan ingenting som står rätt till just nu. allt känns deppigt och grått. jag vill ha någon som jag kan snacka med. asså verkligen prata om vad som hellst. finns vissa som jag kan vända mig till angående vissa grejer, men ingen som finns där vad det än gäller. ingen som jag direkt tänker typ "OH måste berätta dehär för blabla" när jag får veta/det händer någonting viktigt eller helt random och onödigt. jag stör mig. känner mig som akon (mr lonely) fast jag har massa underbara människor runt omkring mig som jag har jätteroligt med och/eller litar på etc..
men jag saknar att vara kär.
eric saade borde storma in hit och få mig falla ännu pladaskare!

nu tar jag ut allt dehär över bloggen, men jag orkar fan inte bry mig.
jag måste sova nu, så jag kan sova bort dehär och (förhoppningsvis) vakna upp med solsken utanför dörren.

♥ josse